...som är konsten!
Sigmund Freud älskade att gräva djupt i sina psykoanalyser. Han ville rota i barndomen för att finna svar i den tilltrasslades liv. Freud la stor vikt vid uppfostran och barndom. Alfred Adler (Freuds sk. lärjunge) upptäckte, efter 40 år, att för att finna svar på människor problem krävs inte mycket, bara några enkla frågor. Enkla, öppna och nyfikna frågor. Freud förkastade såklart denna teori och de gick skilda vägar. Adler utvecklade då småningom sin egen teori dvs, Individuell Psykologi.
Jag har nu avslutat mina sista samtalsanalyser för detta året. Min adept denna termin imponerade stort på mej. Eller ska jag säga, tillsammans gjorde vi ett fantastisk jobb! När min adept först kom till mej sa hon; Jag undrar verkligen om detta går att fixa. Det ska bli spännande att se".
Prestationsmänniska som jag är, kände jag snaran kring halsen. HJÄLP, hur ska jag klara av att fixa henne?? Bläddrade frenetiskt i min litteratur, samlade ihop min verktygslåda och tog tre djupa.
Varför? Hur? Berätta mer? När? Vad tror du?
Efter ett samtal hade min adept helt ändrat inställning och var full av insikt och hopp! De kommande tre samtalen fortsatte i den andan. Hon sa att de berodde på frågorna som jag hade ställt. Du får ju en att tänka efter!, sa hon. Gör jag?! Hmmm... Vad häftigt! Tänk att det fungerar! Detta var ändå min tredje termin med samtalsanalyser, men denna gången hade jag landat i min coaching/mentor-roll. Jag kände mej säker och faktiskt ganska prestationslös.
Vilken fantastiskt känsla att bara genom att ställa de rätta frågorna med en nypa nyfikenhet, skärpa och utmaning så målen enkelt uppnås. Värderingar omvärderas och rutinen ruckas. Kontrollbehov släpper bit för bit efterhand som frihetskänslan blir större. Nu förstår jag att coaching och mentorskap kan vara en konst i sig. Konsten i att fråga. Konsten att samtala. Precis som Adler sa. Den gamla stofilen hade rätt.
Så länge jag kan minnas har jag fått höra att jag är rakt på sak och ärlig. I ungdomens dagar var detta tufft att ta. Man ville ju inte sticka ut. Så man dämpar ner sig, tappar bort sig, anpassar sig och någonstans finner man sig själv igen. Min ärlighet är tillbaka! ;-)) Både på gott och ont vill jag säga!
Hur som helst verkar de flesta uppskatta ärlighet. Efter att ha samtalat och konsultat massagekunder i 18 år har jag lärt mej ganska väl vad folk kan hantera. Varför gå som katten runt het gröt istället för att säga som det är? Med STOR finess dvs. (Ha ha, ibland lyckas jag, ibland inte...)
Min ärlighet visar sig dock ha varit utvecklande i coachingsamtalen om inte annat. Detta får jag inte minst höra från mina fantastiska kursare som vecka ut och vecka in tvingas analysera mina och andras samtal. Jag tar verkligen åt mej av deras feedback, de vet vad de pratar om.
Ärlig och rakt på sak, får jag höra.
Det är Alfred Adler och jag. Vi är tajta nu. Fredde & Jag...
C.
Wikipedia Alfred Adler
Sigmund Freud älskade att gräva djupt i sina psykoanalyser. Han ville rota i barndomen för att finna svar i den tilltrasslades liv. Freud la stor vikt vid uppfostran och barndom. Alfred Adler (Freuds sk. lärjunge) upptäckte, efter 40 år, att för att finna svar på människor problem krävs inte mycket, bara några enkla frågor. Enkla, öppna och nyfikna frågor. Freud förkastade såklart denna teori och de gick skilda vägar. Adler utvecklade då småningom sin egen teori dvs, Individuell Psykologi.
Jag har nu avslutat mina sista samtalsanalyser för detta året. Min adept denna termin imponerade stort på mej. Eller ska jag säga, tillsammans gjorde vi ett fantastisk jobb! När min adept först kom till mej sa hon; Jag undrar verkligen om detta går att fixa. Det ska bli spännande att se".
Prestationsmänniska som jag är, kände jag snaran kring halsen. HJÄLP, hur ska jag klara av att fixa henne?? Bläddrade frenetiskt i min litteratur, samlade ihop min verktygslåda och tog tre djupa.
Varför? Hur? Berätta mer? När? Vad tror du?
Efter ett samtal hade min adept helt ändrat inställning och var full av insikt och hopp! De kommande tre samtalen fortsatte i den andan. Hon sa att de berodde på frågorna som jag hade ställt. Du får ju en att tänka efter!, sa hon. Gör jag?! Hmmm... Vad häftigt! Tänk att det fungerar! Detta var ändå min tredje termin med samtalsanalyser, men denna gången hade jag landat i min coaching/mentor-roll. Jag kände mej säker och faktiskt ganska prestationslös.
Vilken fantastiskt känsla att bara genom att ställa de rätta frågorna med en nypa nyfikenhet, skärpa och utmaning så målen enkelt uppnås. Värderingar omvärderas och rutinen ruckas. Kontrollbehov släpper bit för bit efterhand som frihetskänslan blir större. Nu förstår jag att coaching och mentorskap kan vara en konst i sig. Konsten i att fråga. Konsten att samtala. Precis som Adler sa. Den gamla stofilen hade rätt.
Så länge jag kan minnas har jag fått höra att jag är rakt på sak och ärlig. I ungdomens dagar var detta tufft att ta. Man ville ju inte sticka ut. Så man dämpar ner sig, tappar bort sig, anpassar sig och någonstans finner man sig själv igen. Min ärlighet är tillbaka! ;-)) Både på gott och ont vill jag säga!
Hur som helst verkar de flesta uppskatta ärlighet. Efter att ha samtalat och konsultat massagekunder i 18 år har jag lärt mej ganska väl vad folk kan hantera. Varför gå som katten runt het gröt istället för att säga som det är? Med STOR finess dvs. (Ha ha, ibland lyckas jag, ibland inte...)
Min ärlighet visar sig dock ha varit utvecklande i coachingsamtalen om inte annat. Detta får jag inte minst höra från mina fantastiska kursare som vecka ut och vecka in tvingas analysera mina och andras samtal. Jag tar verkligen åt mej av deras feedback, de vet vad de pratar om.
Ärlig och rakt på sak, får jag höra.
Det är Alfred Adler och jag. Vi är tajta nu. Fredde & Jag...
C.
Wikipedia Alfred Adler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar