Snygg & Dum...

...eller ful & snäll?
Det finns en mamma på min dotters dagis som ser så fruktansvärt tråkig ut! Jag menar riktigt riktigt tråkig. Frisyren är rått-färgad, kortklippt utan styling, likadana kläder varje dag, strumpor i sandalerna, osminkad och blek. Alltid med ett leende, liksom undertryckt vrede, men alltid övervänlig, mjuk och le le le le. Jag har varit hemma hos dom på barnkalas, och t.o.m hemmet är tråkigt.
Så tänker jag, "skäms Cilla, hon är ju jätte vänlig, snäll, stör ingen och hon är framförallt INTE mitt bekymmer". Varför bry sig?
Men är det av vikt att bry sig om sitt utseende? Vem bestämmer i så fall det, och varför är det viktigt?
Jo, visst många dömer efter det yttre, men det är väl deras ytliga värderingar och inte mina eller dina. För visst är snälla personer mer värdefulla på jorden, än dumma...
Men vem är mest värdefull av de fula och de snygga?
De fula (förlåt den grova generaliseringen av ordet ful, det ligger ingen ondska i det) kommer konstant att arbeta i motvind, medan de snygga oftast har medvind.
Den ena har det tuff och den andra enkelt. Så vem blir starkast i längden?

Det är jobbigt att växa upp i en kultur där det yttre är viktigt. Men bara lagom snygg. Är du för snygg eller för ful pratar folk. Precis som jag gör nu. Fast min i min grund ligger ingen avundsjuka, ironi eller skitsnack. Snarare en fascination av hur tråkiga vissa kan se ut, utan att bry sig! Undra vad de istället lägger sin tid och pengar på? Kanske meditation för att uppnå inre frid. Kanske självutveckling för att bli en godare människa. Kanske träning för att springa en mara på 2,5 timme. Kanske ideella arbete på barnonkologen. Kanske bygger de ett barnhem på Haiti...

Så vem är jag att döma? Iallafall de första 5 sek innan någon smart ande klubbar mig i huvudet och undrar vad jag håller på med?! Ändå kan jag tycka det vackra är betydligt behagligare att visualisera än det fula. Och det har vi alla rätt till. Men inte att lägga in en värdering i det. Samtidigt är det vackra inte lika spännande som den fula, nakna sanningen! Att se det avskalade rakt upp o ner. Inga krusiduller. Att leva med ett utseende som är emot dig. Det fångar mitt intresse.
Skönheten ligger som sagt i betraktarens ögon. Vad ligger i betraktarens värdering och hur kan vi värdera så olika. Tur är ju det. Annars hade de fula inte fått någon. Tänk vad gott att det fanns någon som såg den vackra i den fula. Såg den underbara, nakna sanningen.

Men om man är ful & dum då?
Är man ett sjunkande skepp då...

Det är en helt annan blogg..

C.

Systemteori...
...vilket oerhört ointressant ord. Tråkigt ord. Vad har det med coaching att göra? Det låter kantigt och själslöst.
Det var med tunga steg som jag gick till min föreläsning igår på Malmö Högskola, för att lyssna på just Systemteori eller Systemcoaching som det även kallas.
På 5 minuter hade jag helt fastnat och polletten trillade ner! För mej som blivande coach och samtalsledare, är detta ett självklart sätt att tänka. Hur kan man inte tänka i system? Jag ska förklara...

Länk till Boken

Ett system består av tex familj -> arbete -> kollegor-> företag-> styrelse-> huvudkontor-> etc..
Så här; Du vaknar en morgon trött och eländig. Huvudet dunkar, barnen skriker och stressen är under skinnet på dej. Du masar dej iväg till arbetet men har lämnat din gnista hemma. Helst av allt skulle du vilja stanna hemma och lyssna på tystnaden. Ditt dåliga humör gör att du fattar dåliga beslut på arbetet. Dina kollegor får en dos av ditt dåliga humör, även om du tycker att du gör ditt bästa för att inte visa det. På utvecklingssamtalet med chefen är din stubin kort och du accepterar inte hans löne-erbjudande. Du lämnar hans kontor med självömkan och en chef på dåligt humör.
Din kollega som fått smaka på ditt dåliga humör hela dagen tar med sig det hem till sin familj och sina barn som får en trött och írriterad mamma/fru som blivit dåligt behandlad hela dagen. De dåliga besluten du tagit påverkar personen i andra änden som inte fått igenom sina krav och i sin tur får en utskällning av sin chef.
Din chef är på dåligt humör och nedstämd på styrelsemötet och känner sig ofokucerad i viktiga beslut. Dessa oklubbade beslut kan då inte levereras huvudkontoret som väntar på svar.

Detta är såklart en grav överdrivning. De flesta kan bita ihop och låter sig inte påverkas av andras dåliga humör. Men sker detta upprepade gånger blir det till sist slitningar bland kollegor eller vänner emellan.

Många, många av oss skyller ifrån oss. Det är helt klart den enklaste vägen OCH den minst smärtsamma. Att se till sina egna brister är både smärtsamt och arbetskrävande. Vi skyller då istället på människorna ikring oss. "Han kommer alltid försent" , "Hon är alltid så arg på mej", "Hon slabbar så i köket", "Han gör ett dåligt jobb! I sådana situationer är det viktigt att se till HELHETEN.
Vad är anledningen till din kollegas dåliga tidsplanering? Vad är dina egna värderingar och varför är det viktigt för dej att komma i tid?
Personligen kan jag inte förstå de personer som bara ser i och runt sin egen sfär. Som aldrig ser bortom sina egna värderingar. För mej finns det bara HELHETER inget annat! Det finns alltid en anledning till varför människor agerar och är som dom är.
Som samtalsledare kallas vi in, för att som tredje part förmedla och få klienterna att se till problemlösning och till helheten.

I mobbing fungerar det på samma sätt. Den mobbade eleven tas ur klassen och sätts i en ny, för att på ett snabbt sätt "lösa problemet". Inga åtgärder tas vid, och mobbaren, som oftast är det största problemet, läggs det ingen energi på. Hur har egentligen mobbaren det hemma? Hur har mobbarens föräldrar det på sina arbeten etc...

En otroligt spännade teori tycker jag!
Jag har hittat hem med denna teori! Det är precis så här jag vill att mitt framtida arbete ska vara. Som samtalsledare vid konflikter. Jag har hela tiden vetat hur jag vill arbeta men visste inte att det hette Systemcoaching.

Så ta på dej dina glasögonen om du inte fattat sytemteori. Det är dags att skärpa till blicken och inte tro att du att kung över rätt och fel.

C.

Värderingar...

Visst är det otroligt intressant vad olika värderingar kan ställa till med?
Förra teminen på Malmö Högskola pratade vi mycket om detta. Det var verkligen en wake-up call för mej. Även om man förstår att många gånger ligger problemet hos dej själv, när det är något som stör dej. Men att, verkligen förstå andra också var helt nytt för mig. Även om du gör ditt bästa för att vara så "god medmänniska" du kan, så förväntar du dej att andra också ska vara det. Och det gör det flesta. Dock på att annat sätt, än ditt. För vem har rätt och fel värderingar?
Att inte komma i tid är kanske för dej otänkbart, men inte så noga för din vän. Din vän tänker inte att din tid inte är värdefull för det. Din vän har kanske väldigt svårt att beräkna tiden. Din vän är uppfostrad med att tid inte är viktigt. Det är deras värdering. Din värdering handlar kanske om respekt. Här blir det en kollision.
Troligtvis blir din vän chockad när du pratar om respekt för någon annas tid, när detta inte alls är fallet för din vän. Varför plockar inte alla upp efter sig? Varför blinkar inte alla i trafiken när de ska svänga? Varför lämnar man inte tillbaka saker som man lånat? Jo, för vi funkar alla olika! Vi tänker olika, är olika organiserade, olika koordinerade och har olika uppfostran om vad som är viktigt i livet.
Är det viktigt att plocka upp efter sig? Varför är det isåfall det?
Dåren som inte blinkar när han ska svänga, kanske blinkar i 9 fall av 10, men just idag var han/hon disträ för dennes tankar var occuperade av en stark händelse. Vad vet du?
Självklart tänker din vän lämna tillbaka din sak. När du behöver den, ber du väl om den? Kanske tänker din vän att denna sak inte är så viktig för dej, för då hade du väl inte lånat ut den, så "what´s the rush?"

Du vet aldrig den bakomliggande orsaken till varför personer beter sig som de gör. Jag hade önskat att vi inte var så hårda i vårt dömande av andra. Ta reda på fakta innan du blir arg och vet orsaken. Utgå inte från att alla felar med vilje, eller att alla som inte gör som du är dårar eller slarvpellar!

Balalalanas vill vi har, och ömsesidig respekt! Jag vill kunna fela utran att någon blir arg på miej, vill inte du?

C.

Att vakna en morgon...

...på uselt humör. En fridag dessutom. Du vet inte varför, men du är bara vresig. Enklast är att skylla på PMS om du är kvinna. Men om du är man?
Den enklast utvägen i livet är oftast att skylla på någonting. Att få en enkel förklaring som du kan relatera till, och lätt förstå. Dock ligger förklaringen till våra humörs-svängningar oftast på ett djupare plan. En ouppklarad konflikt med dej själv, en "hang-up" på din livspartner som du inte lärt dej acceptera eller bristen på egentid som gjort att din bägare blivit full. Allt detta är saker som vi kan skylla på andra. "Hade du bara plockat upp efter dej, hade jag haft tid till annat!", "hade trafiken bara flutit på hade jag inte blivit sen" eller  den värsta av allt "hade du bara gjort som jag sa, hade vi inte suttit i denna sitsen".
För visst är det skönt att slippa ansvara för sina egna beslut? Att kunna skylla ifrån sig.
Men om du planerat med marginal, lärt dej säga nej eller blunda för det röriga hemmet. Hur hade det fungerat, tro? Att stället säga "Ja, typiskt att det var trafikstockningar. Det borde jag veta, imorgon kör jag en kvart tidigare."
 Många av oss har en extrem låg toleransnivå gällande ostädade hem. Varför har vi det?
Är det så, att desto mer kaos vi har i huvudet, desto mer kontrollerade blir vi i hemmet?

Så om du är på uselt humör idag, fråga dej själv varför. Om du skyller ifrån dej, fundera över varför. Är det befogat, eller ligger svaret inom dej? Bara du har kontrollen över ditt eget liv. Du har dina egna verktyg och dom är fullt anpassningsbara till ditt liv. Se inte på vad andra har, se på vad DU har.

Njut av solen och kärleken idag!

Fjäril Vinga syns inte bara på Haga...

...utan även här, i Lomma, mellan Lund och Malmö. En skön, fuktig, ljus sommarkväll med ett glas rött och Claudine Longette som lent berusar mitt sinne över dagen D. Dagen då min hemsida fäste sig på cyberspace, och jag blev ett namn på Google. Konstnären Jenni Berndtson har gjort ett fantastiskt jobb med världens vackraste hemsida www.fjarilvinga.se. Tack, snällaste Jenni!

Denna Blogg kommer inte handla om mej. Inte på något sätt. Det finns tillräckligt många med min historia redan.
Denna blogg kommer helt tillägnas livets finurligheter.

Jag har lyssnat på människors livsöden i 18 år och lärt mej ohyggligt mycket av mina lojala, och ytterst förtrogna klienter. På inget sätt alls kommer jag att lämna ut dom eller någon annan.
Jag kommer att reflektera över hur folk finner lösningar och vägar ur de tuffaste stunder.
Denna blogg tillägnas dej som tror att du är ensam om dina tankar och värderingar. Men även till dej som behöver hjälp att finna, och till dej som, precis som jag, är nyfiken och vill lära av livet.

Här kommer jag att berätta historier. Sanna historier direkt ur livet. Både om glädje, sorg och om de små saker som är så lätta att missa. Att kunna känna tacksamhet och glädje över de små sakerna.
Att släppa girigheten. För visst är det så att de flesta av oss bara vill ha mer och mer hela tiden?
Hur ska vi lösa det....?

Ses snart igen!
Så länge - simma lugnt och njuuut av livets smörgåsbord!