Att resa sig....

...från slagen och motgångarna. Att behålla sin stolthet i dyngan av självförakt.
Att kämpa med näbbar och klor för att överleva sin egen skam.
I detta ligger möjligen inget större allvar, självklart beroende på hur mycket stolthet du har,
men skammen kan vara personlig och den kan bara du mäta.
Skammen kan vara banala saker men också de som innefattar ett djup och ett allvar. Skam har vi alla. '
Den berättar vi inte för någon. Det är din hemlighet.
Den sminkas över med bortförklaringar, lögner, tystnad eller destruktivt beteende.
Allt till ett paketpris på Åhléns för bara 89:90 :-!!!!
Att resa sig efter varje motgång, borsta smutsen från axelvaddarna, spraya håret hårdare och med en harkling som hör ända till Nangijala ställer du dej upp igen. Skammen lägger du längst in. Begraver den.
Till nästa gång någon förnedrar dej, bespottar ditt samvete och ökar trycket.
Du finner ditt vattenhål i optimism av tro och hopp. Dricker av hoppets droppar och får näring.
Varje gång får du en inre styrka som ger dej en kraft att överstiga den högsta av alla toppar.
Varför känner vi skam om inte felet är vårt? Att yttre omständigheter fått oss dit vi befinner oss.
Men att andra som inte vet, dömer. Slår på den liggande. Hemskt, tycker jag.
Människan är full av känslor. En känslofabrik som är öppen dygnet runt.
Ilska mot de som felar, förnedring mot de som inte förstår, hat mot de som sviker och
sarkasm mot de som inte kan. Sätter hårt mot hårt.
Varför är det så?
Vem ger rätten att döma och göra antaganden utan att veta. Vem ger rätten att bestämma?
Varför inte hjälpas åt. Förstå andras sits, förlåta de som sårat och sympatisera med de svaga. Är det inte därför vi är här på jorden, att hjälpa varandra och ta fram de bästa hos sin medmänniska.

Alla ser, alla hör.
Någon gång kommer belöningen eller straffet.
Belöningen kommer till oss som kämpar, reser oss och borstar smutsen från axelvaddarna, sprayar håret hårdare medan harklingarna ekar ända till Nangijala.

C.