....som bara uppstår i hjärnan. Varför?
Åter igen har jag fängslats av ett människoöde via "Uppdrag Missbruk" på TV4 Fakta. Det var förra veckan då en 21 årig kille var grav missbrukare. Hans lever hade lagt av och läkarna förbjöd honom att dricka då hans lever inte längre kunde filtrera. Han riskerade att dö av alkoholförgiftning. 21 år, det är bra marscherat det!! Hans uppväxt dominerades av missbrukande föräldrar, skilsmässa, våld och syskondöd. Han var tungt skambelastad och hade under hela sin uppväxt hört ord och tillrop som inte ens de i helvetet kan uttala. Usch, det var så tragiskt...
Det som fascinerar mej i hans, och många andras historia, är alla mörka tankar. Då menar jag inte en depression eller dåliga tankar. Jag menar DEMONERNA som tar över hjärnan.
När man är en nyfiken filur som jag, och vill förstå hur saker och ting fungerar, blir jag helt gripen av detta!
Vad är det i hjärnan som gör att demonerna tar över tankarna?
Killen som nämns ovan, trodde inte på godhet. (vilket man kan förstå) Han hade gjort 100-tals bilder på demoner, djävular, helvetet mm Detta mörka hade totalt tagit över hans tankar. Som en förgiftning.
Varför, och hur fungerar det? Varför har hjärnan förmågan att utveckla och ta emot så många mörka tankar? Vad är det som gör att dessa klamrar sig fast i sinnet? Oavsett hur mörk och hemsk din uppfostran varit, så tycker man att någonstans i huvudet borde det finnas en liten sol som ger hopp.
Men nej, det verkar som att har dessa demoner väl fått grepp om ens tankar så sprider de som en löpeld.
Om man ser till sig själv, så kan vi ha deppiga dagar och kanske t o m en och annan mörk tanke. Men vi tar oss ur det, och rycker upp oss.
Dessa andra som inte gör det... Vad händer rent medicinskt, undrar jag?
Mitt intresse för hjärnan tycks vara uppenbart, den är så otroligt fascinerande! Att hjärnan är så formbar, så manipulativ och faktiskt också livsfarlig. Tänk så många personer som tar livet av sig pga sina egna tankar!
Jag har läst både Hjärnan och dess medvetna tillstånd och Kognitionsvetenskap, det var svåra kurser men min puls var konstant på max. Emellanåt skrattade jag, emellanåt slet jag mitt hår. Hjärnan är så konstig men så komplex. Allt som händer i uppväxten, ord som sårar, droger som förgifter, tankar som förpestar, beröm som lyfter, joggingturen som rensar, skräpmaten som ger skam, sömnen som stärker eller sänker, ensamheten som isolerar och socialt samspel som berikar. Allt allt kommer av tankar!
Jag ser demonerna som en svart sot som tränger sig in i blodbanorna, blockerar solen och manipulerar det goda med sina mörka trolldom. Att hjärnan tillåter detta, är den inte smartare än så? Skulle inte det goda vinna över det onda...?
C.
Åter igen har jag fängslats av ett människoöde via "Uppdrag Missbruk" på TV4 Fakta. Det var förra veckan då en 21 årig kille var grav missbrukare. Hans lever hade lagt av och läkarna förbjöd honom att dricka då hans lever inte längre kunde filtrera. Han riskerade att dö av alkoholförgiftning. 21 år, det är bra marscherat det!! Hans uppväxt dominerades av missbrukande föräldrar, skilsmässa, våld och syskondöd. Han var tungt skambelastad och hade under hela sin uppväxt hört ord och tillrop som inte ens de i helvetet kan uttala. Usch, det var så tragiskt...
Det som fascinerar mej i hans, och många andras historia, är alla mörka tankar. Då menar jag inte en depression eller dåliga tankar. Jag menar DEMONERNA som tar över hjärnan.
När man är en nyfiken filur som jag, och vill förstå hur saker och ting fungerar, blir jag helt gripen av detta!
Vad är det i hjärnan som gör att demonerna tar över tankarna?
Killen som nämns ovan, trodde inte på godhet. (vilket man kan förstå) Han hade gjort 100-tals bilder på demoner, djävular, helvetet mm Detta mörka hade totalt tagit över hans tankar. Som en förgiftning.
Varför, och hur fungerar det? Varför har hjärnan förmågan att utveckla och ta emot så många mörka tankar? Vad är det som gör att dessa klamrar sig fast i sinnet? Oavsett hur mörk och hemsk din uppfostran varit, så tycker man att någonstans i huvudet borde det finnas en liten sol som ger hopp.
Men nej, det verkar som att har dessa demoner väl fått grepp om ens tankar så sprider de som en löpeld.
Om man ser till sig själv, så kan vi ha deppiga dagar och kanske t o m en och annan mörk tanke. Men vi tar oss ur det, och rycker upp oss.
Dessa andra som inte gör det... Vad händer rent medicinskt, undrar jag?
Mitt intresse för hjärnan tycks vara uppenbart, den är så otroligt fascinerande! Att hjärnan är så formbar, så manipulativ och faktiskt också livsfarlig. Tänk så många personer som tar livet av sig pga sina egna tankar!
Jag har läst både Hjärnan och dess medvetna tillstånd och Kognitionsvetenskap, det var svåra kurser men min puls var konstant på max. Emellanåt skrattade jag, emellanåt slet jag mitt hår. Hjärnan är så konstig men så komplex. Allt som händer i uppväxten, ord som sårar, droger som förgifter, tankar som förpestar, beröm som lyfter, joggingturen som rensar, skräpmaten som ger skam, sömnen som stärker eller sänker, ensamheten som isolerar och socialt samspel som berikar. Allt allt kommer av tankar!
Jag ser demonerna som en svart sot som tränger sig in i blodbanorna, blockerar solen och manipulerar det goda med sina mörka trolldom. Att hjärnan tillåter detta, är den inte smartare än så? Skulle inte det goda vinna över det onda...?
C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar