...och knappar på min laptop. Bredvid mej har jag den fylligaste, lenaste och mörkaste latte machiato, perfekt skummad till toppen av guldkanten på min mörkgröna kopp. Väggarna förtäljer att den slitna medaljongtapeten borde fått sig ett ansiktslyft för flera år sedan. Schackrutorna på golvet har blivit matta av alla passerande människor på väg till jobbet, vännen, föräldern eller mötet. Människor som hastigt stannat till för sin dagliga dos av koffein. Alla på väg någonstans, till någonting. I bakgrunden spelas en dov Nina Simone som försöker göra sin röst hörd genom allt sorl av människor.
Jag sitter i min egen värld, oberörd av pulsen runt i kring. I ordets värld, där jag med egna meningar skapar mitt eget liv. Orden tar mej dit jag vill och fantasin bestämmer vägen. Mitt knappande tar mej ut på en resa jag inte vet slutet på. Inget är omöjligt eller skrämmande. Jag befinner mej i min egen bubbla. I min bubbla där jag har full kontroll på mitt liv och mina val. Jag bestämmer på min egen ö. Där är solen aldrig för stark och molnen aldrig för mörka. Där är balans för att jag skapar min egen balans. Inget stör. Ingen stör. Jag gillar att själv skapa min ö. Färglägga blommorna, göra bergen lagom att bestiga och sjöarna tillräckligt varma att simma i. Allt finns där - i min dator. I min skrift.
I min Paris-lägenhet är takhöjden som evigheten, och fönsterna som drömmarnas spegel.
Allt som finns där är saker som används. Inget överflöd. Inget onödigt. Interiören går i svart och vitt. Kalt men balanserat. Mitt, annars kaotiska, huvud blir lugnast så. Inte för mycket eld, vatten, metall, trä eller jord. Nä... helt neutralt.
Kläderna är vikta och placerade i oklanderlig ordning. Liksom allt annat i mitt hem. Allt finns på plats och inget stör. Ekot som emellanåt skorrar ger mej en känsla av luft och frihet. Det behövs för att behålla kontrollen. Lusten att undanröja onödiga hinder är obefintlig. Inte heller har jag intresset att lägga fokus på annat än det jag mår bra av. Det vill säga ting utanför min ö.
Måhända att jag lever ett ensligt och osocialt liv, men det är i betraktarens ögon. Inte i mina. Jag älskar min ö. Jag har ju skapat den.
Jag älskar det perfekta. Jag älskar där allt är precis som det ska vara. Allt är där det ska vara. Inga vassa strå som sticker mej i sidan. Inga stenras på berget jag bestiger. Inga strömmar som sänker mej.
Allt är i balans.
Solen värmer mina kinder och det ljummiga sommar-regnet fuktar mina tår.
Däremellan fylls mitt hjärta med välbehag. Ett välbehag av full kontroll och balans.
Men bara på MIN ö..."
C.
Jag sitter i min egen värld, oberörd av pulsen runt i kring. I ordets värld, där jag med egna meningar skapar mitt eget liv. Orden tar mej dit jag vill och fantasin bestämmer vägen. Mitt knappande tar mej ut på en resa jag inte vet slutet på. Inget är omöjligt eller skrämmande. Jag befinner mej i min egen bubbla. I min bubbla där jag har full kontroll på mitt liv och mina val. Jag bestämmer på min egen ö. Där är solen aldrig för stark och molnen aldrig för mörka. Där är balans för att jag skapar min egen balans. Inget stör. Ingen stör. Jag gillar att själv skapa min ö. Färglägga blommorna, göra bergen lagom att bestiga och sjöarna tillräckligt varma att simma i. Allt finns där - i min dator. I min skrift.
I min Paris-lägenhet är takhöjden som evigheten, och fönsterna som drömmarnas spegel.
Allt som finns där är saker som används. Inget överflöd. Inget onödigt. Interiören går i svart och vitt. Kalt men balanserat. Mitt, annars kaotiska, huvud blir lugnast så. Inte för mycket eld, vatten, metall, trä eller jord. Nä... helt neutralt.
Kläderna är vikta och placerade i oklanderlig ordning. Liksom allt annat i mitt hem. Allt finns på plats och inget stör. Ekot som emellanåt skorrar ger mej en känsla av luft och frihet. Det behövs för att behålla kontrollen. Lusten att undanröja onödiga hinder är obefintlig. Inte heller har jag intresset att lägga fokus på annat än det jag mår bra av. Det vill säga ting utanför min ö.
Måhända att jag lever ett ensligt och osocialt liv, men det är i betraktarens ögon. Inte i mina. Jag älskar min ö. Jag har ju skapat den.
Jag älskar det perfekta. Jag älskar där allt är precis som det ska vara. Allt är där det ska vara. Inga vassa strå som sticker mej i sidan. Inga stenras på berget jag bestiger. Inga strömmar som sänker mej.
Allt är i balans.
Solen värmer mina kinder och det ljummiga sommar-regnet fuktar mina tår.
Däremellan fylls mitt hjärta med välbehag. Ett välbehag av full kontroll och balans.
Men bara på MIN ö..."
C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar