Detta inlägg tillägnas er som vågar! Ni som vågar ta steget som ingen vågar.Gå dithän ingen orkar. Eller utforska er nyfikenhet, trots gupp på vägen. Ni som inte ger upp er dröm, och ni som följer er magkänsla.
Ni som lämnar allt för nya äventyr. Flyttar och börjar om. Nytt språk, inga vänner, inga traditioner och inga rutiner. Till er som köper det där Bed & Breakfast på Samoa, till er som börjar ett nytt jobb på okänd mark och till er som letar efter er dröm tills ni finner den.
Till Thord & Birgitta Dahl i Manila. Som kanske inte följer sin dröm, men sitt hjärta. Som sliter för barns rättigheter, räddar liv, startar yrkesskolor, bygger näringskliniker och utbildar föräldrar som inte vet. Som flyttat från Sveriges trygga vrå, till det okända för att hjärtat sagt så. Som många, många år bott utomlands på de fattigaste ställen där de behövs som mest.
Till vår granne Anders, som bott i Malaysia i 6 år, och arbetat som flygtekniker i hela sitt liv. Som transporterat isbjörnar över världsdelar, flugit till platser vi inte kan uttala och levt sin dröm Som nu är nöjd.
Till Maria Lindh som river upp, flyttar, byter jobb. Som börjar om. Mitt i livet.
Till alla svenskar som flyttat utomlands och byggt upp ett nytt liv!
Till alla er som utmanat era kroppar, smakat blodet i munnen, rest sig och gått vidare....!
Ett otal gånger har jag suttit på mitt jobb och läst Svensk Damtidning på lunchen och drömt mej iväg. Konstigt, tänker ni. Svensk Damtidning är kanske inte den man förknippar med drömmar och resemål. Men där finns alltid en artikel i varje nummer om svenskar som flyttat utomlands. Frankrike, Italien, USA, Shanghai mm
Hur ett erbjudande dök upp, eller kärleken. Hur drömmen lockade eller hur de helt enkelt tröttnade på sitt liv i Sverige. Tog steget och drog.
Varje gång fick jag fjärilar i magen när jag läste dessa artiklar. Jag bodde i deras hus, kände doften av flora i den torra varma luften. Hörde syrsorna spela när jag satt i skuggan på min altan och njöt av de färska, lokala råvarorna på min tallrik. Hur jag vandrade runt på det stenlagda golvet i mina sandaler och skira klänning.
Hur jag varje morgon vaknade och kände mej nöjd. Nöjd över att ha följt mitt hjärta.
Hur ser din dröm ut?
Detta inlägg är till alla er som bryter er loss från det trygga. Från rutinen som är skön, men ack så förutsägbar. Till er som vågar.
Med detta vill jag inte alls försumma eller nervärdera alla er andra, (inklusíve mej själv!!) som är fullt nöjda mer era liv och rutiner. För viktigast av allt är du är nöjd med dina val. Det finns inget rätt eller fel i detta inlägget. Bara en liten extra hyllning till er som gjort det jag drömmer om. Som har den där inre drivkraften av utföra.
Ska bli spännande att se vilka minnen man har när man sitter där på hemmet och tänker tillbaka. Vem vet..?
Ni som lämnar allt för nya äventyr. Flyttar och börjar om. Nytt språk, inga vänner, inga traditioner och inga rutiner. Till er som köper det där Bed & Breakfast på Samoa, till er som börjar ett nytt jobb på okänd mark och till er som letar efter er dröm tills ni finner den.
Till Thord & Birgitta Dahl i Manila. Som kanske inte följer sin dröm, men sitt hjärta. Som sliter för barns rättigheter, räddar liv, startar yrkesskolor, bygger näringskliniker och utbildar föräldrar som inte vet. Som flyttat från Sveriges trygga vrå, till det okända för att hjärtat sagt så. Som många, många år bott utomlands på de fattigaste ställen där de behövs som mest.
Till vår granne Anders, som bott i Malaysia i 6 år, och arbetat som flygtekniker i hela sitt liv. Som transporterat isbjörnar över världsdelar, flugit till platser vi inte kan uttala och levt sin dröm Som nu är nöjd.
Till Maria Lindh som river upp, flyttar, byter jobb. Som börjar om. Mitt i livet.
Till alla svenskar som flyttat utomlands och byggt upp ett nytt liv!
Till alla er som utmanat era kroppar, smakat blodet i munnen, rest sig och gått vidare....!
Ett otal gånger har jag suttit på mitt jobb och läst Svensk Damtidning på lunchen och drömt mej iväg. Konstigt, tänker ni. Svensk Damtidning är kanske inte den man förknippar med drömmar och resemål. Men där finns alltid en artikel i varje nummer om svenskar som flyttat utomlands. Frankrike, Italien, USA, Shanghai mm
Hur ett erbjudande dök upp, eller kärleken. Hur drömmen lockade eller hur de helt enkelt tröttnade på sitt liv i Sverige. Tog steget och drog.
Varje gång fick jag fjärilar i magen när jag läste dessa artiklar. Jag bodde i deras hus, kände doften av flora i den torra varma luften. Hörde syrsorna spela när jag satt i skuggan på min altan och njöt av de färska, lokala råvarorna på min tallrik. Hur jag vandrade runt på det stenlagda golvet i mina sandaler och skira klänning.
Hur jag varje morgon vaknade och kände mej nöjd. Nöjd över att ha följt mitt hjärta.
Hur ser din dröm ut?
Detta inlägg är till alla er som bryter er loss från det trygga. Från rutinen som är skön, men ack så förutsägbar. Till er som vågar.
Med detta vill jag inte alls försumma eller nervärdera alla er andra, (inklusíve mej själv!!) som är fullt nöjda mer era liv och rutiner. För viktigast av allt är du är nöjd med dina val. Det finns inget rätt eller fel i detta inlägget. Bara en liten extra hyllning till er som gjort det jag drömmer om. Som har den där inre drivkraften av utföra.
Ska bli spännande att se vilka minnen man har när man sitter där på hemmet och tänker tillbaka. Vem vet..?
 |
| Ménerbes, Provance 2010. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar