...är ett TV program på TV 3 och Kanal 5 som jag både äcklas av att titta på, men samtidigt fängslas av. Det handlar om amerikaner med ett samlar-behov som gått utöver alla gränser. Deras hem är soptippar, och ytterst få decimetrar är framplogade gångar i hemmen. Vissa är såklart värre än andra. Det som fascinerar mej är anledningen till varför man blir en manisk samlare. För alla har en historia. Jag drar genast paralleller med min Kinesiska Lära om Tjocktarmen. Konstigt, eller hur? :-)
Tjocktarmen står för separationssvårigheter. Dvs svårt att skilja sig från känslor, saker eller personer. Behåller man sina negativa "störningar" dränerar detta en totalt. Tjocktarmen är ett sk tömningsorgan, dvs skiten ska ut! Man sak rensa, rensa och åter rensa. Att ha svårigheter med att separerar grundas oftast i en depression. Lungan som är Tjocktarmens medarbetare står för just depression. Hänger ni med?
Tex: Olga blir deprimerad när hennes älskade man dör. Olgas man som var hennes liv. Olga hade tidigare i livet haft det brokigt med frånvarande föräldrar och fattigdom. (rädsla för separation och övergivenhet utvecklas)
Olga var livrädd för att bli fattig och ensam så hon höll hårt i sina saker. Sakerna blev hennes livboja. De blev hennes förtroliga vänner, de som aldrig lämnade henne och de hon kunde kontrollera (tjocktarmen). Ju mer saker hon samlade på sig desto mer kontrollerande blev hon och desto sämre mådde hon. Hon utvecklade astma (lungan) och depressionen blev allt djupare. Att ha alla dessa saker omkring sig tog mer och mer energi. Det blev större och större projekt att organisera och hålla iordning. Tills sist blev det oöverstigligt. Olga mådde nu så dåligt att hon inte förmådde sig göra något alls.
= att ha ett förflutet med trauma och svåra separationer kan leda till att ha svårigheter med att ta farväl. Du håller fast vid ett förhållande som är uselt för att du är livrädd att bli lämnad. Du håller fast vid ett husdjur som du förlänge sedan borde tagit farväl av, men du ser inte till djurets bästa utan endast till din skräck att bli ensam. Någon sa något som sårade för 100 år sedan, men du kan inte släppa taget, och denna känslan maler som ett ebolavirus i din kropp. Detta leder till magproblem och ibland depression. Ut med skiten!
Därför är sådana program som Maniska Samlare otroligt intressant för en varelse som jag. (Dessutom är det spännande med före & efter bilderna). Men bäst av allt är att se hur en kontainer av skit lyfts bort från deras axlar och hur de blir befriade från sina gena demoner. De lyser upp och livet får en ny innebörd.
Gillar man inte att gräva i folks demoner eller mörka förflutet, kan man ju alltid se "Plastikkliniken i Beverly Hills"...
C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar