Freud...
....ingick i min studielitteratur igår när vi läste om personlighetspsykologi. Jag aldrig läst någon om just Freuds teorier och vad han egentligen stod för. Men Herrejesus, vad många olika psykoteorier det finns!
Vissa tror att vi föds nollställda, kapabla att göra vad som helst, helt opåverkade av genetiska arv. Vissa tror att arv och miljö är den stora faktorn till varför vi är som vi är. Freud och jag, vi tror lika - att vi är som vi är pga uppfostran, dvs psyokoanalysen. För att förstå ditt agerande måste du förstå anledningen till varför. Du kan inte bara helt ändra ditt beteende bara för att finna ditt nya jag. Nä, precis som med allt annat så måste man fatta läget. Detta tror jag funkar bäst. Man behöver inte gräva - men man behöver veta sanningen.
Men en sak som slog mig, är all denna fobi för spindlar, ormar, råttor mm. Vad är det i hjärnan som styr våra fobier? Om man nu har en fläckfri uppfostran (om det nu finns?) och ett harmoniskt och balanserat sinne, varför är man rädd för en liten spindel? Min man är världsbäst, och superbalanserad men livrädd för ormar! Varför är han det? Han som inte är rädd för något i livet! Konstigt.
Det finns då en teori (ytterligare en) som tyder på att man forcerar någon form av trauma eller dålig upplevelse på just dessa varelser. Tex hörde jag en historia om en flicka som fick fingrarna brutna i en bildörr när hon var liten. Dock blev inte bildörren traumat i historien, utan ormen som hon såg en liten bit därifrån. Hädanefter var hon livrädd för ormar då hon associerade denna händelse med en orm.
Men vad vet jag. Vad vet forskarna? De tycks ju inte vara ense om hur hjärnan och det kognitiva funkar ändå. Ju mer man läser och rotar i människans beteende, desto snurrigare blir man. It´s a never ending hole to fill!
Ja, det var bara en liten parantes i mitt bloggande...
C.
....ingick i min studielitteratur igår när vi läste om personlighetspsykologi. Jag aldrig läst någon om just Freuds teorier och vad han egentligen stod för. Men Herrejesus, vad många olika psykoteorier det finns!
Vissa tror att vi föds nollställda, kapabla att göra vad som helst, helt opåverkade av genetiska arv. Vissa tror att arv och miljö är den stora faktorn till varför vi är som vi är. Freud och jag, vi tror lika - att vi är som vi är pga uppfostran, dvs psyokoanalysen. För att förstå ditt agerande måste du förstå anledningen till varför. Du kan inte bara helt ändra ditt beteende bara för att finna ditt nya jag. Nä, precis som med allt annat så måste man fatta läget. Detta tror jag funkar bäst. Man behöver inte gräva - men man behöver veta sanningen.
Men en sak som slog mig, är all denna fobi för spindlar, ormar, råttor mm. Vad är det i hjärnan som styr våra fobier? Om man nu har en fläckfri uppfostran (om det nu finns?) och ett harmoniskt och balanserat sinne, varför är man rädd för en liten spindel? Min man är världsbäst, och superbalanserad men livrädd för ormar! Varför är han det? Han som inte är rädd för något i livet! Konstigt.
Det finns då en teori (ytterligare en) som tyder på att man forcerar någon form av trauma eller dålig upplevelse på just dessa varelser. Tex hörde jag en historia om en flicka som fick fingrarna brutna i en bildörr när hon var liten. Dock blev inte bildörren traumat i historien, utan ormen som hon såg en liten bit därifrån. Hädanefter var hon livrädd för ormar då hon associerade denna händelse med en orm.
Men vad vet jag. Vad vet forskarna? De tycks ju inte vara ense om hur hjärnan och det kognitiva funkar ändå. Ju mer man läser och rotar i människans beteende, desto snurrigare blir man. It´s a never ending hole to fill!
Ja, det var bara en liten parantes i mitt bloggande...
C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar