Många historier....
....har passerat mitt behandlingsrum sedan jag startade som terapeut 1993. Men det finns en handfull historier som man aldrig kommer att glömma, detta är en av dem;
För ett stort antal år sedan blev jag uppringd av en kvinna i åldern 45-50. Hon mådde dåligt och trodde det var utbrändhet. Hon önskade Shiatsu-behandling, då denna visat sig vara effektiv mot just utbrändhet.
Kvinnan kom och vi började prata. Hon var tyst och privat, och såg verkligen anspråkslös ut. Jag fick helt gå på min magkänsla och vad hennes kropp berättade för mig. Inte konstigt att man är låg när man är utbränd, så det var inget märkligt i det. Klienternas kroppspråk brukar dessutom avslöja dem i slutänden så vanligtvis brukar jag inte pumpa dem på information. Jag ställde min diagnos i Haran (magpartiet där alla 12 meridianerna grundar sig) och märkte en stor brist på energi i Lungan. Inte heller konstigt vid en utbrändhet, då Lungan står för depression och sorg i TCM (traditionell kinesisk medicin). Parallellt med min behandling gick kvinnan också i samtal hos en psykolog, vilket är en utmärkt kombination. I snitt tar en utbrändhet 1 1/2-2 år att läka ut helt. Små resultat ser man dock ganska snabbt. Efter ett par behandlingar brukar klienterna piggna till och kunna resa sig upp från sin misär.
I detta fallet stod allt ganska stilla. Jag ifrågasatte hennes depression ofta, och undrade om hon visste vad henne kraftiga underskott i Lungan berodde på. Vi försökte analysera det hela, och hitta möjliga förklaringar till varför hennes tillstånd var som det var. Istället för att piggna till blev kvinnan bara mer och mer ledsen. Efter ca 6 månaders behandling kom chocken för oss alla.
Hos psykologen hade äntligen det undermedvetna vaknat och min klient kom ihåg. När hon var ca 5 år föll hennes lillebror, som var ca 2 år, av en olyckshändelse ut från fönstret ner på marken och dog. Hennes mamma förbjöd henne, i den stunden, att för evigt prata om denna händelse. Det var för smärtsamt att vidröra. I samma ögonblick som det hände raderades hennes lillebror ut från hennes liv. Aldrig mer nämndes han i huset eller av någon i familjen. Smärtorna begravdes i det inre och där låg det inkapslat i 40 år tills något berörde och det plötsligt blev till liv igen.
Jag var fullständigt chockad när jag hörde henne berätta. Aldrig förr hade jag mött en person som totalt förträngt ett sådant fruktansvärt trauma och t o m förträngt sin bror. Inte konstigt att Lungan var tom på energi! Efter att detta hade uppdagats började min klient må lite bättre och avslutade sin Shiatsu-behandling för att helt satsa på psykoterapi. Rätt beslut helt klart, då detta trauma var utanför min kapacitet.
Men visst är det intressant hur kroppen alltid kommer ihåg det minnet har glömt. Kroppen fungerar som en kista där man begraver gamla klenoder och minnesanteckningar från förr. Dom ligger där välvikta och välisolerade tills en dag när något väcker det undermedvetna till liv.
Man börjar må dåligt, men vet inte varför. Kroppen börjar spöka, och man skyller frenetiskt på stress, omgivning eller dålig sömn. Det går aldrig att lura sin kropp! Och det går sällan att lura en terapeut. Många, många gånger har jag hittat en helt annan historia i klienternas kroppar än den dom själva berättar. I ren överlevnad skyddar min sitt inre. Klart. Vem vill se sin sköld falla? Mitt jobb är inte att gräva i det förflutna. Mitt jobb är att få en bekräftelse och en förståelse för det jag känner. Vad klienten sedan gör med den informationen är upp till dom. Jag är bara kropparnas medlare.
C.
....har passerat mitt behandlingsrum sedan jag startade som terapeut 1993. Men det finns en handfull historier som man aldrig kommer att glömma, detta är en av dem;
För ett stort antal år sedan blev jag uppringd av en kvinna i åldern 45-50. Hon mådde dåligt och trodde det var utbrändhet. Hon önskade Shiatsu-behandling, då denna visat sig vara effektiv mot just utbrändhet.
Kvinnan kom och vi började prata. Hon var tyst och privat, och såg verkligen anspråkslös ut. Jag fick helt gå på min magkänsla och vad hennes kropp berättade för mig. Inte konstigt att man är låg när man är utbränd, så det var inget märkligt i det. Klienternas kroppspråk brukar dessutom avslöja dem i slutänden så vanligtvis brukar jag inte pumpa dem på information. Jag ställde min diagnos i Haran (magpartiet där alla 12 meridianerna grundar sig) och märkte en stor brist på energi i Lungan. Inte heller konstigt vid en utbrändhet, då Lungan står för depression och sorg i TCM (traditionell kinesisk medicin). Parallellt med min behandling gick kvinnan också i samtal hos en psykolog, vilket är en utmärkt kombination. I snitt tar en utbrändhet 1 1/2-2 år att läka ut helt. Små resultat ser man dock ganska snabbt. Efter ett par behandlingar brukar klienterna piggna till och kunna resa sig upp från sin misär.
I detta fallet stod allt ganska stilla. Jag ifrågasatte hennes depression ofta, och undrade om hon visste vad henne kraftiga underskott i Lungan berodde på. Vi försökte analysera det hela, och hitta möjliga förklaringar till varför hennes tillstånd var som det var. Istället för att piggna till blev kvinnan bara mer och mer ledsen. Efter ca 6 månaders behandling kom chocken för oss alla.
Hos psykologen hade äntligen det undermedvetna vaknat och min klient kom ihåg. När hon var ca 5 år föll hennes lillebror, som var ca 2 år, av en olyckshändelse ut från fönstret ner på marken och dog. Hennes mamma förbjöd henne, i den stunden, att för evigt prata om denna händelse. Det var för smärtsamt att vidröra. I samma ögonblick som det hände raderades hennes lillebror ut från hennes liv. Aldrig mer nämndes han i huset eller av någon i familjen. Smärtorna begravdes i det inre och där låg det inkapslat i 40 år tills något berörde och det plötsligt blev till liv igen.
Jag var fullständigt chockad när jag hörde henne berätta. Aldrig förr hade jag mött en person som totalt förträngt ett sådant fruktansvärt trauma och t o m förträngt sin bror. Inte konstigt att Lungan var tom på energi! Efter att detta hade uppdagats började min klient må lite bättre och avslutade sin Shiatsu-behandling för att helt satsa på psykoterapi. Rätt beslut helt klart, då detta trauma var utanför min kapacitet.
Men visst är det intressant hur kroppen alltid kommer ihåg det minnet har glömt. Kroppen fungerar som en kista där man begraver gamla klenoder och minnesanteckningar från förr. Dom ligger där välvikta och välisolerade tills en dag när något väcker det undermedvetna till liv.
Man börjar må dåligt, men vet inte varför. Kroppen börjar spöka, och man skyller frenetiskt på stress, omgivning eller dålig sömn. Det går aldrig att lura sin kropp! Och det går sällan att lura en terapeut. Många, många gånger har jag hittat en helt annan historia i klienternas kroppar än den dom själva berättar. I ren överlevnad skyddar min sitt inre. Klart. Vem vill se sin sköld falla? Mitt jobb är inte att gräva i det förflutna. Mitt jobb är att få en bekräftelse och en förståelse för det jag känner. Vad klienten sedan gör med den informationen är upp till dom. Jag är bara kropparnas medlare.
C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar