Missbruk....
....hur mycket tålamod ska man ha med denna konstigt hemska "sjukdom".
Ja, jag skriver det inom "..."
Då är detta ändå en böna som maniskt följer Uppdrag:Missbruk, Celebrity Rehab och levt med en heroinist i 3 år. Jag har gått på Al-anon möte och Narconon möte. Jag har förlorat min dåvarande pojkvän pga heroin.
Själv är den tyngsta drogen jag provat cigaretter. Ändå har jag en fascination för hur hjärnan fungerar och hur drogerna trollbinder och tar över hela excistensen. Hur djävulen invaderar sinnena och förändrar personen till ett monster. Men är det en sjukdom? Hur kan det vara en sjukdom och vad är det isåfall som gör det till ett sjukdomstillstånd?
Idag läste jag i aftonbladet om en kvinna som blev nekad titthålsoperation i knäet pga rökningen. Läkningsprocessen blir långsam och det är en ökad risk för blödning. Kvinna blev uppenbarligen så vansinnig att hon tycke att Aftonbladets läsare nog skulle sympatisera med henne. Hon kände sig diskriminerad som rökare då hon blivit nekad vård.
"Jag är 56 år gammal och ingen ska säga till mej vad jag ska göra", sa hon.
I mina ögon känns hon mer som en 2,5 åring som trotsar sin mamma...
Sånt här gör mej upprörd! Varför förstår man inte att andra vill dom väl och att det inte handlar om att ställa sig över någon annan.
Förra veckan såg jag en dokumentär om Englands fetaste kvinna som dog i anorexi på 125 kg! Hur bisarrt är det?? Kvinnan var 39 år och fyrbarnsmor. Hon vägde ca 250 kg och hade inte gått ut ur huset på 7 år. Hon var deprimerad, håglös, mörk under ögonen och skar sig själv när hon inte fick sin mat enligt önskemål. Den enda gången man såg någon form av hopp och gnista i ögonen var när hennes matleverans på 8 påsar skitmat kom.
Då lös hon.
För att inte dö inom 5 år genomgick hon en magsäcksoperation. Hon rasade i vikt och för varje kilo hon gick ner åt hon mindre för att så snabbt som möjligt återfår sitt gamla liv som smal. Efter ett år hade hon gått ner 125 kg, dvs halva sin kroppsvikt. Vid detta laget åt hon i stort sett ingenting och kollapsade till sist. Hon hamnade på sjukhuset pga krafig undernäring och till sist föll hon koma. Hon dog av anorexi, 125 kg tung.
Snacka om missbruk! Från att äta ohjäl sig svalt hon ihjäl sig. Hon skulle verkligen blivit inslussad på rehablitering av psykologer och läkare för att kunna hantera sitt matmissbruk. Så sorgligt och så sjukt.
Jag för min del har otroligt svårt att dadda med dessa missbrukarna. Jag fascineras, men vill bara skaka om dom.
Min stora förebild är Dr Drew. Han har 721 diplom på väggen som intygar att han kan sin sak gällande missbrukspatienter. Vilken förståelse och vilket tålamod!
Detta är såklart en sak som jag måste jobba med stenhårt, att inte döma eller nervärdera missbrukare eller de svaga. Generellt har jag otroligt svårt för "svaga" personer. I min coachning borde jag troligtvis ha fler av dessa klienter för att lära mej hur dom tänker. Dom måste få lära mej helt enkelt.
Bryt ihop, samla ihop spillrorna och ge järnet - det är min filosofi.
C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar