När är man lat....?
Jag tillhör den kategorin som får dåligt samvete av att vara stilla. Som känner mej lat när jag sitter i soffan och tittar på TV. Som reflekterar över dagen och placerar den i två olika fack, dvs
"Bra dag" eller "Dålig dag".
En Bra dag är en dag då jag gjort mängder av "nyttiga" saker. Dvs ringt viktiga samtal, postat viktiga brev, tagit tag i "måste-högen", joggat, uträttat ärende, varit utomhus, jobbat, pluggat och kommit ikapp.
En Dålig Dag är en dag då jag bara gjort 25 % av det jag borde göra. Jag har suttit stilla mycket, inte åstadkommit något och haft alldeles för många ursäkter till att göra INGENTING.
Då får jag dåligt samvete och känner mej lat! Det bästa som finns är att lägga sig på kvällen och vara nöjd med dagen.
Men när är man lat egentligen?
Vem har bestämt var gränsen för lathet går?
Är det dina vänner som kategoriserat lat och omedvetet gett dig dåligt samvete om du inte är lika effektiv som dom?
Är det dina förebilder som är omöjliga att leva upp till, och kanske inte ens sanna?
Eller är det du själv som satt upp gränser...
Varför är vi duktiga när vi är energiska och aktiva?!
Att ta det lugnt en dag måste vi alla göra. Vi måste ladda batterierna. Det måste allt levande göra. OCH allt tekniskt! Detta kan ju omöjligt innebära att man är lat.
Färdig blir man ju aldrig med sina göror. Så om jag gör dom idag eller imorgon...spelar det någon roll?
Om du vilar kanske du dessutom orkar göra mer nästa dag, och kanske t.o.m har kläckt nya bättre lösningar på det som komma skall.
Vi behöver vila våra tankar med snaskiga TV-serier, iPhone appar och datorspel.
Men är man lat då....?
Jag som anser mej vara trött och energisk på samma gång anser att många är lata och gnälliga.
Detta är verkligen något jag måste jobba med!!!
Den dagen jag förlåter mej själv för att ha inaktiva dagar är troligtvis den dagen jag accepterar andras förstånd att ha lata sköna dagar.
Kanske inte konstigt att man alltid är trött om man konstant springer från LAT:....
C.
Jag tillhör den kategorin som får dåligt samvete av att vara stilla. Som känner mej lat när jag sitter i soffan och tittar på TV. Som reflekterar över dagen och placerar den i två olika fack, dvs
"Bra dag" eller "Dålig dag".
En Bra dag är en dag då jag gjort mängder av "nyttiga" saker. Dvs ringt viktiga samtal, postat viktiga brev, tagit tag i "måste-högen", joggat, uträttat ärende, varit utomhus, jobbat, pluggat och kommit ikapp.
En Dålig Dag är en dag då jag bara gjort 25 % av det jag borde göra. Jag har suttit stilla mycket, inte åstadkommit något och haft alldeles för många ursäkter till att göra INGENTING.
Då får jag dåligt samvete och känner mej lat! Det bästa som finns är att lägga sig på kvällen och vara nöjd med dagen.
Men när är man lat egentligen?
Vem har bestämt var gränsen för lathet går?
Är det dina vänner som kategoriserat lat och omedvetet gett dig dåligt samvete om du inte är lika effektiv som dom?
Är det dina förebilder som är omöjliga att leva upp till, och kanske inte ens sanna?
Eller är det du själv som satt upp gränser...
Varför är vi duktiga när vi är energiska och aktiva?!
Att ta det lugnt en dag måste vi alla göra. Vi måste ladda batterierna. Det måste allt levande göra. OCH allt tekniskt! Detta kan ju omöjligt innebära att man är lat.
Färdig blir man ju aldrig med sina göror. Så om jag gör dom idag eller imorgon...spelar det någon roll?
Om du vilar kanske du dessutom orkar göra mer nästa dag, och kanske t.o.m har kläckt nya bättre lösningar på det som komma skall.
Vi behöver vila våra tankar med snaskiga TV-serier, iPhone appar och datorspel.
Men är man lat då....?
Jag som anser mej vara trött och energisk på samma gång anser att många är lata och gnälliga.
Detta är verkligen något jag måste jobba med!!!
Den dagen jag förlåter mej själv för att ha inaktiva dagar är troligtvis den dagen jag accepterar andras förstånd att ha lata sköna dagar.
Kanske inte konstigt att man alltid är trött om man konstant springer från LAT:....
C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar