...sa en klient till mej. Kvinnan var i 80 års åldern och hade aldrig varit utomlands i hela sitt liv. Jo, hon hade varit i Köpenhamn ett par gånger. (för oss som bor i Malmö är detta inget konstigt då Köpenhamn ligger ett stenkast bort) Utlandet för henne var smutsigt, farligt, ohygieniskt och ALLA fick magsjuka.
Detta var nog första gången jag kände att jag fascinerades av en person som tänkte så "fel". Som helt hade bildat sin egen uppfattning av hur saker och ting var. Utan att veta och endast baserat på hörsägen.
Jag som vid det tillfället precis hemkommit från en resa från Sydamerika vågade knappt ta på henne. Tänk om hon såg hela mej som en vandrande smittkälla full av utlandsbakterier!
Men denna rakryggade, paranta kvinna var inte alls på något sätt dömande eller kritisk till varför folk reste. Det var bara inte för henne. Med tanke på att ALLA länder var smutsiga (inkl de nordiska länderna) så ville hon inte vara där. Hon ville inte heller riskera en magsjuka i utbyte mot en underbar resa i fantastiskt klimat, häpnadsväckande natur eller kulturer som trollbinder. Nej, det var inte för henne.
Hela sitt liv hade hon servat sin man som arbetade som ingenjör på Kockums i Malmö. Hon hade serverat honom alla måltider och tagit hand som hem & barn. (inte konstigt i den generationen i sig) Samma rutin år efter år efter år. Den dagen då jag behandlade henne såg hennes liv fortfarande exakt likadant ut. Fast nu hade hennes man blivit dement så nu var hon även hans sjukvårdare och ännu mer låst till sitt hus. Inget körkort och ingen kunskap om ekonomi. Detta hade varit hennes val.
Jag frågade lite fint om hon ångrat att hon inte sett mer av världen, eller ångrat några beslut hon gjort.
Men, nej. Tack o lov! Så skönt att hon var nöjd! Tänk att vakna upp efter 80 år och ångra att man inte sett eller gjort mer i livet. Förvisso fascinerades jag bara mer av henne då. Hur kan man vara nöjd av att bara finnas till? Att enbart basera sina åsikter på andras, och anta hur verkligheten ser ut utanför husmuren?
Nu pratar vi inte om en balanserad new age kvinna på 2000-talet. Vi pratar om en kvinna född på 20-talet med starka traditioner och förlegat tankesätt.
Tänk så bra att vi är så olika! Och tänk vad bra att man även kan fascineras av den "tråkigaste" livshistoria!
Detta var nog första gången jag kände att jag fascinerades av en person som tänkte så "fel". Som helt hade bildat sin egen uppfattning av hur saker och ting var. Utan att veta och endast baserat på hörsägen.
Jag som vid det tillfället precis hemkommit från en resa från Sydamerika vågade knappt ta på henne. Tänk om hon såg hela mej som en vandrande smittkälla full av utlandsbakterier!
Men denna rakryggade, paranta kvinna var inte alls på något sätt dömande eller kritisk till varför folk reste. Det var bara inte för henne. Med tanke på att ALLA länder var smutsiga (inkl de nordiska länderna) så ville hon inte vara där. Hon ville inte heller riskera en magsjuka i utbyte mot en underbar resa i fantastiskt klimat, häpnadsväckande natur eller kulturer som trollbinder. Nej, det var inte för henne.
Hela sitt liv hade hon servat sin man som arbetade som ingenjör på Kockums i Malmö. Hon hade serverat honom alla måltider och tagit hand som hem & barn. (inte konstigt i den generationen i sig) Samma rutin år efter år efter år. Den dagen då jag behandlade henne såg hennes liv fortfarande exakt likadant ut. Fast nu hade hennes man blivit dement så nu var hon även hans sjukvårdare och ännu mer låst till sitt hus. Inget körkort och ingen kunskap om ekonomi. Detta hade varit hennes val.
Jag frågade lite fint om hon ångrat att hon inte sett mer av världen, eller ångrat några beslut hon gjort.
Men, nej. Tack o lov! Så skönt att hon var nöjd! Tänk att vakna upp efter 80 år och ångra att man inte sett eller gjort mer i livet. Förvisso fascinerades jag bara mer av henne då. Hur kan man vara nöjd av att bara finnas till? Att enbart basera sina åsikter på andras, och anta hur verkligheten ser ut utanför husmuren?
Nu pratar vi inte om en balanserad new age kvinna på 2000-talet. Vi pratar om en kvinna född på 20-talet med starka traditioner och förlegat tankesätt.
Tänk så bra att vi är så olika! Och tänk vad bra att man även kan fascineras av den "tråkigaste" livshistoria!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar