Ibland händer det saker som man inte kan förstå, acceptera eller vara nöjd med. I alla fall vid första skeendet.
För 18 år sedan skulle jag bli reklamare eller copy writer. Jag var inte alls bekväm med att ta på folk eller komma nära inpå.
Jag var full av mej själv och inte intresserad av att lyssna på andra.
Den ena tillfälligheten ledde till den andra, och plötsligt var jag på en Friskvårdsledarutbildning. När det kom till ämnet Massage blev jag nästan äcklad. Ta på nakna kroppar!!??
Men ämnet var obligatoriskt så det var bara att bita i.
Det visade sig vara ur-kul och dessutom var jag grymt vass på det!
Ja, 18 år senare...
Man kan väl säga att jag inte längre ser nakna kroppar som ett hinder och inte heller är jag full av mej själv. Jag lärde mej det bästa man kunde göra i livet - att respektera varje individ och dess öde. Att inte döma utan att veta. Att vi alla har olika behov och olika tolerans. Jag har lärt mej så mycket, så mycket av mina kära klienter, men troligtvis också gett ett och annat gott råd på vägen och förändrat andras tankegångar.
Men här är jag nu, inne på en ny bana och nya utmaningar!
Som fulltids-student och ett fåtal massageklienter, blev jag tillfrågad om jag ville arbeta extra som timvikarie på en förskola. Ha ha ha, nej tack, sa jag. Det är inte för mej, det finns dom som gör det mycket bättre än vad jag kan göra.
Men sagt och gjort, en dag stod jag ändå på förskolan och blev kallad Fröken.
Jag trodde ALDRIG ALDRIG att jag skulle jobba på förskola, pedagogiskt eller kommunalt!
Det är en av de få saker jag var helt säker på att jag aldrig skulle göra.
Är detta Ödets Nyck?
Vad är mitt mission? Vad ska jag lära mej av detta?
Jag kom på mej själv att jag i början stod och tänkte "Guuuuud, vad tråkigt detta är. Vilken tur att detta inte är mitt ordinarie jobb".
Nu har jag ändrat mej. Jag vet vad mitt mission är.
Jag ska lära mej om den kommunala byråkratin, hur det är att vara anställd och inställningen hos hårt arbetande och underbetalda förskolelärare/pedagoger.
Hur jag tvingas ta paus (trots att jag inte behöver det) för annars stör jag rutinen.
Hur "slappt" det är att vara anställd. (Med det menar jag att oavsett om du är på benen konstant eller sitter ner så får du ändå din lön. Jag har alltid varit egen. För mej är det en självklarhet att hela tiden jaga jobb annars får jag ingen lön).
Hur systemet inte fungerar om du skriver fel på din löneblankett.
Dessutom har jag stött på förskoleläraren "From Hell". Detta har gjort mej så upprörd att jag redan pratat med föreståndaren. Hur ett tufft liv har ärrat en kvinna så pass att hennes ångest och bitterhet nu går ut över dessa stackars små lekfulla barn. Hennes skrik, hot och sarkasm sprider sig som en mörk dimma över de kuvade kollegorna och barnen. Hemskt. Hemskt.
Om detta är meningen med att jag fått jobb där återstå att se, jag har iallafall rört om i grytan.
För mitt mål som konfliktmedlare, mentor och samtalspedagog har kanske nu fått sin mening.
Jag har stött på mitt första verkliga fall.
Det ÄR ödets nyck!
Jag behövs där jag är. Livet ät konstant föränderligt. Det finns alltid en mening till varför du är där du är.
C.
För 18 år sedan skulle jag bli reklamare eller copy writer. Jag var inte alls bekväm med att ta på folk eller komma nära inpå.
Jag var full av mej själv och inte intresserad av att lyssna på andra.
Den ena tillfälligheten ledde till den andra, och plötsligt var jag på en Friskvårdsledarutbildning. När det kom till ämnet Massage blev jag nästan äcklad. Ta på nakna kroppar!!??
Men ämnet var obligatoriskt så det var bara att bita i.
Det visade sig vara ur-kul och dessutom var jag grymt vass på det!
Ja, 18 år senare...
Man kan väl säga att jag inte längre ser nakna kroppar som ett hinder och inte heller är jag full av mej själv. Jag lärde mej det bästa man kunde göra i livet - att respektera varje individ och dess öde. Att inte döma utan att veta. Att vi alla har olika behov och olika tolerans. Jag har lärt mej så mycket, så mycket av mina kära klienter, men troligtvis också gett ett och annat gott råd på vägen och förändrat andras tankegångar.
Men här är jag nu, inne på en ny bana och nya utmaningar!
Som fulltids-student och ett fåtal massageklienter, blev jag tillfrågad om jag ville arbeta extra som timvikarie på en förskola. Ha ha ha, nej tack, sa jag. Det är inte för mej, det finns dom som gör det mycket bättre än vad jag kan göra.
Men sagt och gjort, en dag stod jag ändå på förskolan och blev kallad Fröken.
Jag trodde ALDRIG ALDRIG att jag skulle jobba på förskola, pedagogiskt eller kommunalt!
Det är en av de få saker jag var helt säker på att jag aldrig skulle göra.
Är detta Ödets Nyck?
Vad är mitt mission? Vad ska jag lära mej av detta?
Jag kom på mej själv att jag i början stod och tänkte "Guuuuud, vad tråkigt detta är. Vilken tur att detta inte är mitt ordinarie jobb".
Nu har jag ändrat mej. Jag vet vad mitt mission är.
Jag ska lära mej om den kommunala byråkratin, hur det är att vara anställd och inställningen hos hårt arbetande och underbetalda förskolelärare/pedagoger.
Hur jag tvingas ta paus (trots att jag inte behöver det) för annars stör jag rutinen.
Hur "slappt" det är att vara anställd. (Med det menar jag att oavsett om du är på benen konstant eller sitter ner så får du ändå din lön. Jag har alltid varit egen. För mej är det en självklarhet att hela tiden jaga jobb annars får jag ingen lön).
Hur systemet inte fungerar om du skriver fel på din löneblankett.
Dessutom har jag stött på förskoleläraren "From Hell". Detta har gjort mej så upprörd att jag redan pratat med föreståndaren. Hur ett tufft liv har ärrat en kvinna så pass att hennes ångest och bitterhet nu går ut över dessa stackars små lekfulla barn. Hennes skrik, hot och sarkasm sprider sig som en mörk dimma över de kuvade kollegorna och barnen. Hemskt. Hemskt.
Om detta är meningen med att jag fått jobb där återstå att se, jag har iallafall rört om i grytan.
För mitt mål som konfliktmedlare, mentor och samtalspedagog har kanske nu fått sin mening.
Jag har stött på mitt första verkliga fall.
Det ÄR ödets nyck!
Jag behövs där jag är. Livet ät konstant föränderligt. Det finns alltid en mening till varför du är där du är.
C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar