Konflikter och...

...missuppfattningar. Oj oj, vad detta tar energi! Igår var det dags igen. En obetydlig sak för en person är världens undergång för en annan. Vi har alla våra "hang ups" som vi triggas igång på. Troligtvis finns det en vettig förklaring till detta som grundar sig långt tillbaka i tiden. Självklart mår man själv också dåligt för att man inte kan hantera sitt raseriutbrott på ett mer pedagogiskt sätt, men även att man tar åt sig och inte bara borstar det av sina axlar som om det vore lite smuts.

Att känna sig missförstådd, påhoppad eller orättvist behandlad måste ändå vara det som folk överlag slås hårdast för. Man vill bevisa sin rätt och att man inte gjort felaktiga beslut. Vem som har rätt och fel i slutänden är irrelevant. Att man känner som man gör är inget rätt eller fel. Det är en känsla och den är ALDRIG fel. Vad som sedan kan tyckas vara konstigt att reagera på är ju en personlig sak och för det mesta vet man inte ens varför det är så. Det är en begravd känsla som ligger som ett ärr i minnet och kan dessvärre börja blöda så fort något berör. Jobbigt, men vad ska man göra?

Kanske kan man lära sig att bemöta konflikerna, som utlösts av känslan, på ett vuxet och insiktsfullt sätt. Att kunna förklara varför man känner som man gör, och hur tankarna går. På så sätt får din omgivning koll på hur du fungerar och kanske kan man mötas i konflikten nästa gång.

Det viktiga är iallafall att vara ärlig, inte anklagande (sällan gör omgivningen någon medvetet illa), pedagogisk och tvåvägskommunikation. Förstå varandra, och se till att få bekräftelse på att den andra förstår din situation och dina tankegångar. Det känns lugnare för dej att få den bekräftelsen.

C.

Att vara ensam i en känsla...

...kan vara en förfärlig upplevelse. Att gå och tänka, analysera och fundera ut en lösning på ett problem, eller hur ett problem ska lösas eller framföras tar mycket tid och energi. När du väl samlat mod och sätter dej ner med din livskamrat eller den berörda och berättar om din ångest eller din känsla, har du laddat med argument, förklaringar och en känsla av att bli sedd och hörd. Men allt du får är "jaha" eller "då får vi lösa det då" och sedan går ditt bollplank, din vän, din kumpan iväg. Själv sitter du kvar med en ännu större klump i magen och ett ännu större problem. Hjälpen du bad om att få blev ett nederlag, en suck, en ryggvändning. Din motpart var inte alls intresserad av att lyssna. Finns det något värre än att bli nekad hjälp, eller till och med vänd ryggen när du redan grävt ner dej i din egen sörja?

Att kunna kravla sig upp igen, rakryggad med ett jävlar-anamma . Detta ska jag klara själv! Hur sjukt jobbigt det än är, och hur många tårar det än finns så blir du så stark, så stark efteråt. Om sanningen ska fram, så sitter du ändå oftast på svaren själv. Det som du egentligen är ute eftre är ett stöd eller ett bollplank. Hur många gånger tar du emot de råd som ges till dej? Hur många gånger gör du som andra säger? Du känner bäst själv vad som är rätt och fel! Som en vän till mej sa : Är det rätt så är det lätt!

Tro mej, jag vet vad jag pratar om. Många tårar har fallit från min kind när jag sjunkit så lågt man kan göra. Men varje gång har jag rest mig, och ryggen har blivit rakare än förut. Själv är oftast bästa dräng. Dock ej sagt att ensamhet och avskildhet är detsamma! Men i besluten du ska ta. Jag utgår alltid från att ingen orkar lyssna, ingen engagerar sig och ingen löser mina problem. De gånger jag bett om hjälp har jag oftast fått korkade ord som: "ah jaa, du ska vara tacksam att..." eller "det finns dom som har det värre..."

Hur löser dessa urbotade råd mina problem? Och varför ska vi alltid vara tacksamma över vår situation så fort det inte innefattar svält eller sjukdom? För mej betyder detta bara : Jag är inte intresserad av att lyssna på en gnällspik så res dej upp och sluta vara patetiska!"

Slutkontentan blir då : Lita på dej själv och känn efter vad du egentligen vill ta för beslut. Låt det ta tid, hasta inte iväg med dina beslut, då är det hjärnan som tänker och inte magkänslan. Ut och gå, spring eller cykla då hittar du svaren lättare!

Allt väl!

C.